Mitt nuvarande projekt är romanen Sjöhästens hemlighet som beskriver äldres upptäcktsfärd genom en ny livscykel, det oupptäckta landet ålderdom. Det är en främmande och ofta skrämmande tillvaro de finner sig hamnat i, ett nytt och helt annorlunda liv där det de tagit för givet inte längre gäller och det välbekanta blivit obekant.
Skymningen lägger sig över staden. Sofia plågas av hemska ryggsmärtor och hennes man Bertil blir alltmer desperat i kampen att få henne botad. Isa har kastat om klockan och traskar genom staden på nätterna. Daniel får en stroke och glömmer bort vem hans fru Charlotte är. Filippa är utsatt för en ond god man som stjäl från henne. Romanen följer dessa äldre personer och de anhöriga som ska stödja i den okända terrängen, om de kan stödja. Det är en berättelse om förluster, sorg och ond bråd död, men också kärlek, glädje och mognad.
Sjöhästen, hippocampus, är den del av hjärnan där minnen skapas och minnet är centralt i romanen. Det handlar om den enskildes minne och samhällets minne. Förlorat minne innebär en ödeläggelse av personligheten. Och vad för slags identitet återstår hos ett samhälle som successivt förlorar sitt förflutna, sina förtöjningar i tiden?